Nu när detta år börjar lida mot sitt slut så är det dags att summera ihop det gångna året och vad är bättre än att börja det nya året med min nya julklapp, en träningsklocka som jag visserligen beställde hem innan jul men fick sedan pengar till som jag önskat mig på julafton.
 
 
Är hittills jättenöjd med den, har dock bara testat den när jag har varit ute och gått. Såhär grått och disigt var det på min promenad igår men det var faktiskt ganska skönt att va ute och gå då det inte var så kallt och helt vindstilla.
 
 
Så till träningsåret 2018
 
Jobbigaste träningspasset:
Var helt klart när jag cyklade Halvvättern, dels för att det var det längsta träningspass jag någonsin gjort och dels för att det var så otroligt varmt. Temperaturen låg strax över 30 grader hela dagen och trots massor av vatten och energidryck så fick jag sån kramp i benen.
 
 
Roligaste träningspasset:
Är absolut Midnattsloppet som är en stor folkfest, kul bana samt att det är roligt att få springa tillsammans med min bror.
 
 
 
Blötaste träningspasset:
Måste ju självklart vara Vansbrosimmet.
 
 
Tråkigaste träningsminnet:
Var nog när jag fick ett löparknä efter Vätternrundan som satt i hela sommaren så jag knappt kunde promenera på ett par månader och därigenom missade Björsätter Trialton som jag var anmäld till.
 
Något nytt jag testat:
När jag med Mia´s hjälp vågade mig på att stå på händer i Portugal som avslutning på ett yogapass.
 
 
Summa sumarum av året som gått så har det träningsmässigt varit ett bra år, har ju även genomfört 3/4 av halvklassikern så nu är det bara att ladda för halvasan i februari innan jag är i mål med den. Hur har erat träningsår sett ut?
 
/Kram Mia
 
 
 
 
Som jag förstod så väntade en tuff utmaning igår men att det skulla bli så jobbigt hade jag inte räknat med, gick upp klockan fem på morgonen efter en natt med lite sömn för att vara vid starten i Motala klockan åtta.
 
 
Första tre milen gick kanon, lättcyklat och pigg i benen. Stannade en stund i första depån som ligger i Borghamn precis innan stigningen upp på Omberg börjar. Därefter väntar en tuff stigning upp på Omberg innan det går nerför mot depån i Ödeshög.
 
 
Då har man cyklat i drygt fem mil alltså en tredjedel av loppet, därefter följer ungefär fem tuffa mils cykling i ganska kuperad terräng och det var där som jag dels började få kramp i vaderna och dels så gassade solen i stort sett hela tiden och temperaturen låg på ca 30 grader. Det var även där som jag faktiskt började fundera på om jag verkligen skulle klara av att fullfölja loppet. Men efter drygt tio mil så fanns det en depå där man kunde få massage så den kön ställde jag mig i och fick lite välbehövlig massage av vaderna.
 
 
Här har jag efter utterligare ett par mil kommit fram till sista depån i Skänninge och då hade jag (bara)2,4 mil kvar att cykla så då var det bara att ta fram pannbenet och fortsätta att trampa för att bryta då fanns inte på kartan.
 
 
En mil kvar och sista gelén för lite snabba kolhydrater och en vilja av stål fick mig att fortsätta ända in i mål.
 
 
Känslan när man passerar mållinjen och inser att man klarat av det utan att bryta är värt allt slit.
 
 
 
Är så otroligt stolt och nöjd över min insats men idag känns det i kroppen och då framförallt i vänster knä som jag tror är lite överansträngt men min snälla granne Yvonne har varit här och gett mig lite ultraljud så vi får hoppas att det går över fort.
 
 
Trots allt är det en härlig känsla att man klarar mer än vad man tror att man någonsin skulle göra.
 
/Kram Mia
 
 
 
 
 
 
 
 
Igår var jag till Motala och hämtade ut min nummerlapp till halvvättern som går i morgon. Startar kl. 08 i morgon bitti så nu har jag packat ihop det mesta som jag tror mig behöva i morgon.
 
 
Cykeln är tvättad och fixad och jag har laddat magen med en pizza så nu är det bara att försöka få lite sömn då jag ska upp kl. 05 i morgon bitti.
 
 
 
Nu får ni hålla alla tummar ni kan i morgon, det här är nog bland det tuffaste som jag har gett mig in på så jag återkommer med en redogörelse från loppet efteråt.
 
/Kram Mia