Igår så sprang jag mitt livs längsta lopp någonsin och det gjorde jag i Lidingö halva som går över 15 km i ganska tuff terräng, så här kommer en racerapport därifrån.
Jag startade dagen redan klockan 4 på morgonen då väckarklockan ringde för att åka in till stan och ta bussen upp till Stockholm och vidare med tunnelbana ut till Lidingö, så innan det var dags för start var jag både frusen och inte direkt superpigg.
Det var så kallt när jag kom upp men till slut valde jag att springa i långärmad tröja med väst över och det var ett smart val då jag var lagom varm genom hela loppet.
Lagom till start började solen att värma så innan jag begav mig iväg ut på banan började jag att tina upp. Banan är väldigt vacker, man springer mycket utmed vatten men det är samtidigt en mycket krävande bana med varierande underlag och mycket branta backar med både uppför och nedförslöpning som sliter ganska mycket på benen, fast det är mindre ansträngande i övrigt att springa utför så där kan man ju spara in tid om man vågar.
Sista kilometrarna fick jag riktigt ont på utsidan av vänserfoten så jag missade tyvärr mitt mål att springa under två timmar för tidigare i loppet låg jag vldigt bra till med tiden men tappade därför mycket i slutet men sprang in på tiden 2.02.34 till slut vilket jag är nöjd med och då det är en tuff bana så är det svårt att jämföra tider med stadslopp som jag springer mest. Fick vid målgång en jättefin medalj att vara stolt över och en ros av Sussis gulliga föräldrar.
Därefter följde en lång väntan på att Sussi och hennes syster skulle komma i mål på stora Lidingöloppet då jag skulle åka med dom hem. Sussi fick tyvärr bryta efter 2 mil vilket var tråkigt men hon kände att kroppen fick ta för mycket stryk och då är det ju klokt att ta det beslutet.
/Kram Mia
