Igår skulle Sussi, hennes syster Hanna och hennes man springa Run of hope som är ett lopp på 5 km som stödjer barncancerfonden, även detta lopp är ju virutuellt i år. Tanken var att då min fot krånglar skulle följa med och gå utan att vara anmäld men fick ett infall någon timme innan start att anmäla mig då startavgiften går till välgörande ändamål. Dom hade valt att springa runt Ramunderberget som är en jättefin sträcka som mest går på motionsspår men även delvis utmed Göta kanal. Tänkte mest gå men då foten kändes bra så började jag och jogga och kunde springa nästan hela sträckan.
Det är helt otroligt vad härligt det var att kunna springa lite igen. Det är inte förräns man inte kan göra något som man inser hur mycket man saknar det, då det är lätt att ta för givet att man ska kunna göra det man känner för. I vilket fall som helst så kändes foten helt ok efteråt och även idag är den varken bättre eller sämre. Är ju anmäld till Rosa bandet/Lidingöloppet 10 km så ville testa lite vad foten höll för.
Idag har jag varit ute i skogen och tagit tillvara lite av skogens röda guld så nu blir det att koka lite lingonsylt som man kan njuta av i vinter.
Härligt att vi åter har fått lite sensommarvärme att njuta av innan hösten kommer på riktigt.
/Kram Mia
Kommentera