I tisdags gjorde jag det, gick i mål på Halvvasan och därmed är jag även klar med halvklssikern som varit mitt träningsmål det senaste året.
Jag vill inte påstå att det varit ett lätt projekt men jag är stolt och glad över att jag har klarat av det.
Innan start var jag hur opeppad som helst och ville bara strunta i alltihopa men bet ihop och ställde mig vid starten med tanken att jag kan ju bryta loppet om jag inte orkar.
Lyckades ladda upp lite inför starten tillsammans med dessa härliga systrar.
Dom första två milen gick ganska bra och när jag kom fram till Oxberg så stoppade jag i mig lite ny energi i form av gelé, bulle och blåbärssopppa innan jag åkte vidare mot Hökberg.
Vid Hökberg var jag helt slut och jag hade en diskussion med mig själv om det var värt att fortsätta eller ej, men då detta var sista delen i halvklassikern så ville jag ju så gärna komma i mål. Så jag bet ihop och kämpade vidare utan vare sig fäste eller glid under skidorna dom sista milen, men till slut så kom jag äntligen fram till målet i Mora och vilken känsla det är att glida in uder den fina målportalen, det är värt all blod, svett och tårar som var nära under loppet.
Under vår vistelse i Dalarna så bodde vi på hotell Dalecarlia som låg så fint vid sjön Siljan.
Sussis och mitt rum var mysigt men så litet med en liten liten dörr i den gamla delen av hotellet.
Utsikten från frukostmatsalen var inte helt fel.
Finns det något bättre än att få njuta av en buffe med godsaker på hotellfrukosten?
Kvällen innan loppet så var vi nere i hotellets fina spa anläggning där vi även unnade oss ett glas bubbel.
Det var en liten rapport från min upplevelse ute i vasaloppsspåret.
Nu ikväll har även Bosse och Malin kommit hem trötta men nöjda från sin resa till Nya Zeeland.
/Kram Mia
Kommentera