Idag har jag känts som att jag börjar att bli förkyld vilket absolut INTE ingår i min plan inför uppladdningen till Lidingö 15 km som jag ska springa om drygt två veckor.
Man kanske ska göra som strutsen och stoppa huvudet i sanden och låtsas som att man är frisk men risken är väl då att man blir ännu sämre så det är väl bara att vila sig i form och hoppas på att träningen och loppen jag sprungit tidigare i sommar är tillräckligt bra träning.
Här är från stadsloppet i Norrköping tidigare där jag verkligen kände att jag hade en bra dag men Lidingöloppet är ju tre gånger så långt och det längsta lopp som jag någonsin har sprungit. Är själv ganska förvånad över att jag har fastnat för löpningen då jag aldrig tidigare har tyckt om att springa, i skolan var det det absolut värsta jag visste när vi skulle ut och springa. Fördelen med löpning är ju att man kan springa var man än befinner sig bara man har sina löparskor med sig, det är ju bara att snöra på sig skorna och ge sig av och orkar man inte springa hela sträckan så är det ju bara att gå en bit. Det som också är så positivt med löpning är att man får frisk luft (om man inte står på löpband förstås) och så får man ny energi efteråt.
Just nu längtar jag efter att får springa i pinjeskogen, vandra i bergen och träna på sanden i Portugal dit Sussi och jag åker om tre veckor på en veckas träningsresa. Det är femte året nu som vi far iväg tillsammans, första året var vi i Turkiet men efter oroligheterna där så har vi dom senaste åren varit i Portugal.
/Kram Mia
1 kommentarer
Angelica Wåhlin
13 Sep 2018 16:21
Jaa, det är nog bra att lyssna på kroppen & vila upp sig lite trots att det är tråkigt!
Kommentera