Igår när jag var ute och sprang så började jag fundera på när är man egentligen en löpare? Är det är man springer x antal gånger i veckan eller är det kanske när man springer milen på en viss tid? Jag har aldrig kallat mig löpare trots att jag har sprungit Vårruset en massa gånger och även lite andra stadslopp men när jag sprang Lidingö tjejlopp föra året så började jag nog närma mig att vara en "löpare" kändes det som.
När jag var yngre tyckte jag det var dödligt tråkigt att springa och skulle vi springa i skolan hade jag alltid 100 ursäkter till att slippa utan det är först på senare år som jag verkligen tycker att det är skönt att komma ut på en joggingtur.
Mina tips om du vill börja att springa men känner att det tar emot är att klä dig i löparkläder (man känner sig lite smidigare då) och börja med att promenera så ofta som möjligt och när du känner dig pigg så springer du en liten bit och fortsätter gå så fort du tycker det blir jobbigt, fortsätt sedan så tills det känns lättare och lättare att springa och till slut så blir stunderna du går kortare och kortare och till sist kan du jogga hela rundan i ett lungt tempo.
Ett misstag många gör är att gå ut alldeles för hårt och tvinga sig att springa en viss sträcka eller i en viss fart men det ska kännas bra när man slutar så man är sugen på att ge sig ut igen.
Hoppas du också kan finna glädjen i att komma ut och jogga.
/Kram Mia
Kommentera